Nirvana- Anledning och prolog
Nirvana är ju en slags ... död ... kan man säga...?
Och känns som jag dör inombords just nu, så jag skriver en blogg-bok om mina innersta känslor 'snyft'.
Det kommer mest vara en bok.
Inte så mycket personligt men lite kommer vara liksom... Sånt som händer NU med MIG.
Här är prologen :
Hej jag heter Madeleine, men alla kallar mig Madde.
Alla mina bästisar är.... eller....Jag vet inte om jag har några längre....
De som var mina bästisar förut var iallafall Maria och.... Ingen mer....
Mitt liv har blivit till en stor röra och just nu vill jag bara... sjunka ner genom marken och gråta i några månader. Komma upp och vara tillbaka när man var en sisådär 7 år. När man bara var med Maria och klättrade upp i äppelträdet... Lekte bland bergen och bara njöt...
Jag är rädd att min älskling( Maria ) Har förändrats...Jag har ju visserligen gjort det också, men jag kan ändra tillbaka mig för henne!!
Snälla gud hjälp mig.
Och där var den slut.
Jag har ändrat namnen så ni inte kan veta vilka jag menar och ta illa upp. "Madde" är ju såklart jag då.
Inte mitt namn dock.
Bara ett helt random namn jag kom på från det blå!
Byee
<här ska liahnirvana bilden vara>
